fannyface

Rumlade runt en del när jag var ung eller förlåt jag menar yngre  för inte fan e jag gammal direkt. Jag har för länge sedan konstaterat att jag är fast i fel kropp.

Nåväl rumlade gjorde jag iaf. Festade och galnade mig en hel del, kanske inte så konstigt man hade ju att brås på. Fast samtidigt får jag väl ändå säga tack morsan för att du var en värre rumlare än mig. Det satte käppar i hjulet som tur var. Nåväl har testat både de ena å andra fast mest det andra, alkohol alltså.

Rumlade en hel del under -78 -79 men helt plötsligt var man sambo.

Efter några misslyckade samboförsök så blev jag singel runt -83 -84 sådär och jäklar vad jag rumlade, jag och min kompis Anki vi hade kul vill jag lova. Fest minst 2 - 3 dagar i veckan och det där med män hade man ju sug efter men inte att bo ihop med om man säger så......

Kommer ihåg mitt första klavertramp som jag gjorde när jag var 23. Mmmm he was good looking, men när vi väl började diskutera ålder så fick jag reda på av Anki att killen jag fått med mig hem var ...håll i hatten 16, Hur fan gick det till? Jaja man lever bara en gång och jag vill inte dö nyfiken.

I detta läget var mitt liv något turbulent för helt plötsligt hade jag 4 intressenter, av olika ålder och med olika intressen. Tro nu inte att jag hoppade i säck med alla. Det hela slutade lyckligt i slutet av den sommaren, jag träffade mina 3 stora barns pappa. Så han blev den som jag föll för då och det fortsatte jag med i 11 år faktiskt.

-93 mitt under mitt äktenskap satte jag ögonen i en av mitt livs kärlekar. Men efter många långa sega förtvilade år som jag aldrig kommer att glömma, där kroppen, alla sinnen och framför allt hjärtat for mellan hopp och förtvivlan så berättade jag äntligen hur jag kände för denna man. Det var dålig tajming om man säger så för det var helt enkelt inte läge. Vi kom fram till eller han kom fram till att han skulle stanna där han var för han var också fast i ett förhållande och jag tror han är kvar än. Han valde nog säkert rätt.

Tiden som följde med skilsmässan färsk och all turbulens runt detta så blev det åter igen en del rumlande. Treetiosex år gammal så var man å topp. Såg väl inte direkt ut som en trebarns morsa heller om man får säga det själv.

Här gör jag klavertramp igen, träffar en ung ursnygg styckare på 22, hua vad gör man. Man säger återigen att man inte vill dö nyfiken, kan säga att det gjorde jag inte heller. Men det fattar väl alla att sådant håller aldrig. Men han var så otrolig, annorlunda, snygg och väldigt lik honom som jag aldrig fick. De va iaf vad alla kompisar sa.

Så stog han ju bara där på självaste julafton, i baren på den anrika puben Dojan på Vallgatan för det var ju dit jag gick när jag inte fick tillbringa julafton med barnen. Fia fick så snällt hänga med vare sig hon kunde eller inte.
3 månader senare var vi förlovade och samma år gifte vi oss. Han är fyra år yngre och det är väl ok. Jag menar 4 år är inget. Vi har en son ihop, så jag har alltså 4 barn. Vi är gifta ännu, men vi har väl våra ups and downs.

Nu e jag fast i fel kropp för när jag kollar mig i spegeln så är jag 50 men när jag går in i mitt huvud så är jag fortfarande 25, jag har fysik som en 35 åring eftersom jag tränar hårt och älskar det. Ibland önskar jag att jag va det men, men så länge man inte är tantig utan försöker hålla sig ung och är ung i sinnet så fortsätter jag tro att jag är 25.

Jag tror det kallas för kris. Men skit samma jag skrattar åt den där kris för det som är en tröst är att alla hamnar där förr eller senare. Det är bara vad man gör av situationen som har betydelse och jag har bestämt mig för att inte dö nyfiken.

Detta var bara axplock ur mitt unga liv och de unga männen, jag kan bara säga att det är något med de unga männen.............yiiiha.

Vi hörs.