Detta väntande på allt möjligt

Nu é jag trött på att vänta. Jag har väntat på en remiss för provtagning, den kom aldrig. Jag ringde upp vårdcentralen idag för att kolla var den tagit vägen. Jag fick då veta att det inte fanns några anteckningar om att jag skulle ta prover. Frida som nyss varit gravid har tagit ett prov som säger att hon är APC-ressistent. Det innebär att man lätt får blodproppar, benen svullnar på kvällen, man bör ha stödstrumpor när man flyger och eventuellt så kan man behöva medicin. Denna sjukdom är ärftlig, det innebär att troligtvis så har jag den. Sökte läkare för att få en remiss och ta provet, fick till svar i ett telefonsamtal som ägde rum några dagar efter att jag skall få en remiss nästkommande vecka. Det är nu tre veckor sedan telefonsamtalet ägde rum. Sköterskan jag pratade med idag ringde upp mig senare på dagen då hon fått fram anteckningar från vårt samtal, det visade sig att det däri inte står något om att jag skall få en remiss. Däremot står det att det skall inväntas svar från min dotters prov, då menar han nog My( mycket underligt) som också tagit provet eftersom hon också är gravid. Jag kanske skulle bli gravid det verkar gå snabbare att få en remiss till provtagningen då. Men jag vill nog inte gå igenom en graviditet för den saken skull, hur skulle det se ut Max och Molly skulle bli äldre än sina mammors syskon, hel galet.

Sedan går man nu och väntar på att mäklaren skall ringa och säga att vi har en snubbe här som bjuder 5 miljoner för ert hus med tillhörande tomt. Det är också så att han inte kommer att bo där själv mer än 5 veckor om året så ni kan få bo i det nybyggda huset alla veckor utom de fem. Gratis dessutom.
Skämt och sido men väntar på att budgivningen skall dra igång ordentligt gör vi. Som sagt ingen affär om det inte är rätt pris.

Sedan väntar jag på brev från advokaten om min skada som äntligen skall slutregleras efter alla dessa år. 1997 blev jag påkörd av en usel bilförare och det är inte klart med den skiten än. Hoppas att han är en hård förhandlare så man får sig en rejäl hacka pengar. Det är säkert inte så men vem vet jag kanske är den miljonte som får min ersättning beviljad och därför får jag en extra belöning på en miljon. helt galet hade det varit.

Det som jag ändå väntar och längtar mest efter är semestern. Tänk att inte behöva stressa till någonting på 3 sammanhängande veckor det kommer bli underbart. 27,28 och 29 har jag först sedan även vecka 33. Ser fram  emot en lång lat semester.

Fast det är klart att om inte huset blir sålt så blir det till att köpa färg och måla igen. Vit färg isåfall med blå knutar dvs en repris av det vi gjorde för 4 år sedan. F-n man borde nog öppna en husmålarfirma jag har vanan inne nu.

Men jag är så trött på att hålla på. Men jag måste erkänna att det känns lite konstigt att veta att man kanske inte behöver ha en massa saker som skall göras och inget dåligt samvete för att man inte hinner med en massa måsten hela tiden,
och Ted honom kommer vi att hinna med mycket bättre. FÖr att inte tala om oss själva och alla barnbarn. Härligt.

FÖr precis som Conny sa till mig när vi diskuterade vårt boende. Du fyller faktiskt 50 nästa år (kände mig väldigt gammal just då)skall inte vi få ha det bra då. Till saken hör att jag föreslog att vi skulle ta en mindre lägenhet och att vi skulle sova i loftsäng jag och Conny. Detta fram tills Tony flyttar. Inte populärt, jag kan hålla med. Jag mins hur det var där på Otterdahlsgatan i vår lilla 2:a på 47 m2. Fast den var lite hård att ligga i så var det mysigt och nära. Nu mer har vi en 180 säng och är ganska ofta tre däri. De é också trångt och myyysigt som Ted säger men inte riktigt på samma vuxna sätt. Eller hur?

Nä nu måste jag sluta för ikväll. Skall upp tidigt imorgon för det kommer någon byggare som skall hit och titta på tomten.

Tills vi hörs S O D
/Nina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0