fannyface

Ja, jag vet att det var alldeles för länge sedan jag skrev men det har varit allt för mycke sista tiden.
Dels så är det kursen som tar en del tid sedan så har vi ju bestämt oss för att sälja huset här i Nolvik.
Vi tycker att det tar för mycket energi, tid och pengar att ha hus så nu skall vi troligtvis bo i lägenhet.
Vi har inte hittat något ännu men huset går ut till försäljning nu i maj så det är bara att kolla på hemnet
så småningom.

Beträffande kursen så går det bra. Förträffligt för Conny medans jag har det lite segare. Jag har känt mig väldigt hängig
en tid. När jag tränat så har inte kroppen svarat utan jag har i stort sett släpat mig in och ut i gymmet. Vid ett kurstillfälle
i förra veckan kom jag på vad det var, jag har ju allergi nu på våren så det är därför jag inte känner mig hundra. Efter att ha varit hos läkaren som för övrigt skulle höra av sig i måndags vilket han inte gjorde så har jag fått tabletter och annat smått och gott. Jag skall troligtvis utredas för om jag är APC- resistent. Det är någon form av blodsjukdom som är ärftlig.
Vet inte så värst mycket mer än att det är bra med motion och dåligt med övervikt om man har sjukdomen.

För övrigt så mår alla bra, ja inte Tony som har åkt på någon form av halsinfektion, han har fått antibiotika så de e väl
snart över hoppas vi. Han har andningsförbud här hemma då ingen annan vill bli sjuk.

Det har varit rörigt och turbulent på jobbet en tid. Hoppas det lugnar sig. Har verkligen tröttnat på att jobba helger
 vi jobbar ju två av tre helger, och väldigt få timmar. Det ger inte så mycket klirr i kassan tyvärr. Jag har försökt att söka
andra tjänster men i dessa tider är det inte så lätt.

I måndags var fotografen här och plåtade huset. Det är en himla massa jobb med det. Man skall städa, staila, plocka
undan och fixa. Men nu är det gjort mycket tack vare mina fantastiska flickor My och Frida så hann vi färdigt. Nu är det bara resten kvar innan första visning som blir i början på Maj.

Vi hoppas på att vi skall hitta någon stans att bo i Amhult. Det blir en bit för Ted att åka men vi ser inga problem med det,
när de andra barnen gick i skolan fick dom åka till Torslandaskolan varje dag och det funkade så det kommer att funka för Ted också. Han tycker själv att det kommer att gå bra så då får vi tro på det och om det inte funkar ¨så ligger ju
Björlanda kvar så vi kan flytta tillbaka om vi ångrar oss. Denna gången skall vi i alla fall inte flytta från Torslanda så det kommer att bli bra. Här trivs vi allt för bra för att flytta ifrån. 

Det vi inte förstår någon av oss är hur vi kunde flytta från vårt första hus i Nolvik ,hade vi bott där så hade vi bott kvar men nu är det inte så och detta huset vi bor i nu är för litet och vi vill inte lägga tiden som behövs för att få det som vi vill ha det.
Pengar växer ju inte heller på träd så det är bara att börja packa igen, men det är bra för det blir läge för att rensa igen. Skulle vi börjat bygga till och om som vi vill ha det så ser vi ungefär 5-6 år igen med målarpenslar, hammare, stegar, bräder, spik och ingen ledighet alls. Då är Ted 14-15 år och vi har missat hela denna härliga tiden som vi kommer att få med honom istället för att bygga. Vi har äntligen tänkt till. Vi vill umgås med vår son och de andra barnen och barnbarnen nu när vi kan. Vem f-n vill sitta där om några år och ångra sitt val inte vi ialla fall.